Dagar vandrar längs gatan fram

Ingen säger längre hej hallå eller god dag

Endbart farväl penslar tomma dukar i färg av svart och vitt

Dagarna försvinner i vinden likt kalendersidorna

på min vita sönderklottrade vägg

Jag drar fortare fortare och fortare nu

Kalendern tar snarast slut

och vi undrar om hjälten någonsin kommer hitta ut

Kan han rädda världen på en enda dag

Tiden försvinner i varje andetag

Ser hur dagarna lämnar mitt minne

Varje dag förblir densamma

Kan knappast tro

När jag står där framför din grav idag

Verkar ju så som om det bara var igår jag kände ditt hjärta slå

och jag klädde ovetande dina fötter för vandringen utan slut

Dagarna vandrar ännu på

Hjärtan slutar alltid slå

Och minnena om ditt leende

Är det enda jag verkligen kan lita på