Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Don´t Be Sad

Jag känner hur hålet inom mig växer och blir större
Hur de andra sakta tar över mitt liv
Hur jag ständigt ramlar.
Jag faller allt djupare i denna värld
Blir du arg på mig om jag gör det?
Om jag lämnar denna världen för att förhoppningsvis komma till något bättre.
För varje gång jag trycker rakbladet mot mina armar
Så känner jag sån ångest.
Snälla hata mig inte för det jag gör.
Jag kan inte hjälpa det.
Det är inte någons fel.
Det är mitt egna.
Det är jag som gjort mig själv till den jag är.
Inget är ditt fel.
Snälla, hjälp mig inte upp igen.
Låt mig snubbla över mållinjen och falla rakt ner i djupet.
Djupet av mina egna känslor.
Av mitt egna liv.

Hur menar pappa att jag ska orka gå till skolan.
Prestera mitt bästa varje dag.
När jag inte ens orkar tupera håret längre.
Ingen psykolog i denna världen kan få mig att le.
Ingen av mina få vänner kommer se mig överge världen.

Tystnad.
Jag faller nu.
Hej då




Fri vers av SocialPsychoFreak
Läst 356 gånger
Publicerad 2007-06-24 22:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

SocialPsychoFreak
SocialPsychoFreak