Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag förlorade färg, speglen gick itu


Jag vaknade upp av att ett kolsvart hav dränkte mig i tårar
Mitt leende frös i kärlek och panik
Mitt liv försann och allt jag sagt va sant
Pappa tog mig härifrån
Drog med mig till en annan värld
Han glömde bort barnens lag
Ville göra mig vuxen
Få mig att ta mer ansvar
Ansav jag inte kunde ta
För allt va svart igen
Jag förlorade färg
Speglen gick itu
Och inget limm i världen kunde denna gången laga speglen ( min själ )

Du står på ett berg
I havet försvinner jag
Du skattar och ser
Men gör inget mer
Kan inte kämpa för mitt liv
Orkar inte se att du svek mer och mer

Jag bländades av olyckans hav
Önskade att du ville hjälpa mig
Men du min pappa bara blundade och gick en meter bort
Du sa till mig
\"Livet är här, livet är nu
Och allt vi gör just nu blir minnen som aldrig suddas ut\"
Du har så rätt så rätt
Mina ärr försvinner aldrig
Min rädsla förblir en ond cirkel
Allt stannar hos mig
För jag har inte styrkan att bygga upp allt på nytt



Snart drar jag här ifrån
Till en värld som är god
Till människor jag känner mig trygg med
Och du mig aldrig ser
Förlåt för mitt svek
Men det är bara det att jag måste göra detta
Över vinna min rädsla för det jag fruktar mest




döden




Fri vers av SocialPsychoFreak
Läst 389 gånger
Publicerad 2007-06-25 11:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

SocialPsychoFreak
SocialPsychoFreak