- Hej mamma, det är jag.
- Hej, varför ringer du då?
- Bara prata.
- Bara prata altså.
- Mm..

- Din syster har fått provsvar och så nu för sin sjukdom.
- Mm...
- Vi måste åka till hennes pappa i helgen och bo där en vecka.

(Panik, inte hos honom igen, då kommer jag inte att kunna sova, om han slår dig igen då vet jag inte vad jag tar vägen, inte igen mamma, snälla, åk inte dit, säg inte att han älskar dig igen, jag vädjar till dig.)

- Varför?
- De har stängt av strömmen igen.

( Du menar att du inte har betalt dina räkningar igen, när ska allt detta sluta?)

- Mm, men bodde inte ni hos mormor?
- Moster kommer hit och ska bo här.
- Mm.. okej.
- Du verkade inte helt pratglad.
- Jag är bara trött.

(Trött i själ och hjärta, mamma. Du har inte ens frågat hur jag har det, inte med ett ord.)

- Mamma, kan du sätta in lite pengar? Jag får ingenting nu över sommaren, har inget till hyran.
- Nej inte jag heller.

(Lång redovisning av alla dina skulder, jag vill bara gråta.)

- Mm, men du har i alla fall någonstans att ta vägen, och mat att äta, vad ska jag göra?

(inte för att det är det bästa att var hos min systers pappa, men det finns ett alternativ. Om jag inte kan betala, blir jag utslängd då? )

- Jag vet inte.

( indirekt, det är mitt problem, inte hennes... )

- Mamma, jag var inlagd på psyk denna veckan.
- Jasså.
- Mm, men det vara bara ett dygn knappt det.
- Det var ju bra.
- Men det var för att jag försökte att försöka ta mitt liv, så jag vet inte om det var bra.
- Men om det varit så illa, så hade de ju inte släppt dig.

( Mamma, du vet ingenting, med dina 50 mil ifrån mig, fast än mer själsligt sett, du har ingen aning.)

- Jo, det var det, men jag får tabletter nu, det ska bli bra.
- Mm, men vet du vad som hände här i helgen då?

(suckar, trött, av att du vänder mig ryggen igen, gråter bara inombords denna gången.)

- Nej, mamma, vadå?