Varför kan du inte bara se på mig som du en gång gjort

men aldrig någonsin har jag sett dig utanför

utanför din bur av forna brustna hjärtan

Du beter dig gentemot mig i en känsla

likt en moders hat gentemot det barn

som just slitit upp hela dennes värld av sin ynkliga närvaro

I gungstolen dammig på en vind vaggar jag fram och tillbaks

forna minnen dunklar världen runt

kan inte ens se dina ögon i mörkret 

Trodde tror ännu att jag hade några bra dagar

dagar med dig och solsken

tror ännu att regnet en gång renade mig

utan att få mig att drunkna

som du alltid gjort

De vita väggarna

skuggan slukar dem nu

kan inte ens se ut

fönstren har försvunnit nu

Nyckeln ut är nycklen till ditt hjärta

men den ligger i djupet av en ocean

och jag kan inte simma

färden ner skulle få mig att drunkna mörda mig

och kanske är det vad du ville enda från början

Jag känner dig inte längre

din skugga har ersatt din kropp för mig