Fröet jag planterade vid vår gravsten

den för vår kärlek och allt vi betydde för varann

den grav som hela världen hjälpt skapa i mitt dunkande huvud

Är skrämd för livet över att det ynka frö kan hava drunknat nu

ty mina tårar har fallit så hårt nu

att solen inte kan torka dem från världen längre

Rosen som var är nu en vallmoblomma med taggar och utan blad

är så rädd över att bokstäver på vår grav ristats in en dag

när jag äntligen vågar återända till oss till dig

och till mig