jag vill inte ha inte se någon annans tårar

usch nej! avskyvärt



snälla, just nu orkar jag inte vara en del av något så kollektivt jag önskar att jag var


i London och jag önskar att det i n t e var sommar



jag vill inte vara med i er gemenskap eller höra era tröstande förklarande ord

det är lite sent nu jag har redan blivit någon annan sen sist vi var



för en gångs skull tänker jag inte få dåligt samvete eller släta över allt med flyktiga

leenden

även om det är vad ni tror

nej, jag tänker stänga dörren och gå någon annanstans och göra vad jag vill vara mig själv med mig själv jag vill inte bli en ärrad

ungdom som bär med sig bilden av era tårar och ansikten för alltid



arbetet har redan börjat jag är utanför jag har bestämt mig för att isoleras för att

avskärma mig från alla svarta känslor jag b r y r mig inte jag visar inget jag är så rädd

att gå sönder mer



för samtidigt så är jag nu ensam och samtidigt vill jag sitta där med er ni är jag och jag är ni och vi är varandra

och förutom tårarna är jag också rädd för att förlora mig själv och verkligen bli sådär




känslokall



allt jag vill är att ni ska förstå
hur mycket jag bryr mig