Här spelar mjukt gråa skuggor
mot asfaltsbelägrade stråk
Här fogas de tysta skriken
med samtal på främmande språk

Här skimrar den sista glansen
av någonting större ändå
av ögonlock tiden slutit
av orden vi ej kan förstå

Här sprider den vita månen
ett hopp kring sin silvriga krans
om skuggor som spelar åter
i asfaltens hetsiga dans