Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En allmän 'gulligulli' människosyn som övergår i sentimentalt 'ojande' ger den lidande understundom mer lidande än själva sjukdomen.


Vad är det för fel på mig, jag är ju bara sjuk!!


En gång va jag a-barn
följde min kurva på pricken
hoppade hage över
poliosskräck, rödahundbett
svullna påssjukor
och ärrande koppor

Var frisk människa
helt enkelt

Nu slåss jag med,
visserligen äkta, hårperuk
strålningar varenda dag
gifter för att döda,
kväljningar och blekgul hy
men också med
alla dessa välmenande

'ojoj'-are och 'stackarsdu-are'
som plötsligt har förvandlat mig
till ett tillstånd
där jag inte längre
är sjuk människa

Utan bara SJUK

Jag tar paus
från cancern
lever till fullo
och det enda
jag inte slipper
är de glasartade
oförstående blickarna
från de människor
som bara vill
se mig som SJUK

Men inte längre människa!

Jag kämpar mot en sjukdom
men de vettlöst välvilliga
har tappat bort mitt namn
för en diagnos

och hur kan jag slåss
mot alla dessa snyftare
cancern tar kraft nog

om de ville att jag skulle leva
läte de bli att balsamera mig
som vore jag redan död

 

Ta hit blommorna nu!

 

 

 


Fri vers av Björn Donobauer
Läst 439 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2007-07-05 05:41



Bookmark and Share

  Therés
Älskar hela texten men särskilt slutet.


/om de ville att jag skulle leva
läte de bli att balsamera mig
som vore jag redan död



Ta hit blommorna nu!/


fantstiskt!
2007-07-12

  SusanneStrömstedt
Oj!!Jag känner igen mig från min sjukdomstid.Fast tio år gått sen jag blev frisk,frågars det fortfarande om cancern.
Tråkigt, tycker jag!!Är det bara cancern som är intressant?kan man undra...
Bra text!Applåd!!
2007-07-11

  Fru Fralla
Usch, vilken situation! Du lyckas verkligen förmedla känslan för oss helt oförstående i denna vackra dikt (bön). Din styrka i dikten är imponerande!


Men jag ger dig inte alls några blommor nu, du är ju för faen inte död än! ;)
2007-07-06

  -Ulla Tilemo- VIP
Att så innerligt krypa in i en annans situation!
Mod. mognad. djup förståelse. Jag finner inte ord.
2007-07-05

  -Ulla Tilemo- VIP
Här kommer en bukett. Vilka favoriter har du?
Min man var sjuk i nästan 8 år och han sa till folk så här: \"Jag är inte min diagnos, jag är fortfarande Håkan, så var snäll och se mig i mitt friska öga. När människor ojade sig och sa \"men oj oj att du skulle drabbas, du som är så stark och frisk oj oj\" så svarade han - men varför skulle just jag INTE drabbas.
Jag kände direkt för den här dikten!
2007-07-05

  Rachel Roth
du är inspirerande,!tänk att göra så med andra människor...
sätta sig in i deras värld och upplevelser så mycket mänskligare skulle vi bli och medkännande
2007-07-05

  Björn Donobauer
För tydlighetens skull: bortsett från hög arbetsbelastning och ingen semesetr är jag relativt kry för min ålder. Diktaregot har lyssnat på andra som inte är det och gjort sig till tolk åt deras frustration.. Tack för era kommentarer så långt.
2007-07-05

  Agnes
Du andas mina lungor, upplever mina sinnen och tänker mina tankar, vännen.
2007-07-05

  Eline.P
Din text får min puls att hoppa vettvilligt igen. Trodde jag börjat glömma men inser att cancern nog alltid kommer att sitta kvar som en vass glasskärva i minnet trots att det gått några år sedan min egen resa i detta för andra ofattbara land. Känner igen mångas oförmåga (rädsla?) att hantera sina egna känslor...det kan bli så fel. Själv går man oskyddad med alla känselspröt ute, känslig för varje ord, tonfall och ickeord. Jag önskar dig all styrka, och vet du, det går att ta sig igenom!
2007-07-05

  aftermath
först 5 stjärnor för kurage
5 extra för ditt klargörande
5 till för upplysning
2007-07-05

  danshäxan
Hej!
Det här sätter fokus på en frisk människa i en sjuk kropp.
Mycket kraft finns i människan - härligt med kampanda.
Kropp och själ är inte samma men är beroende av varandra
det tycker jag kommer fram tydligt. / danshäxan :-)


Vad är det för fel på mig, jag är ju bara sjuk!!



En gång va jag a-barn
följde min kurva på pricken
hoppade hage över
poliosskräck, rödahundbett
svullna påssjukor
och ärrande koppor
(första versen - bra tempo, kort men innehållsrikt)

Var frisk människa
helt enkelt


Nu slåss jag med,
visserligen äkta, hårperuk
strålningar varenda dag
gifter för att döda,
kväljningar och blekgul hy
men också med
alla dessa välmenande

\'ojoj\'-are och \'stackarsdu-are\'
som plötsligt har förvandlat mig
till ett tillstånd
där jag inte längre
är sjuk människa
(mycket känslor inbakat i de här verserna)

Utan bara SJUK

Jag tar paus
från cancern
lever till fullo
och det enda
jag inte slipper
är de glasartade
oförstående blickarna
från de människor
som bara vill
se mig som SJUK
(mycket högt tempo och en frisk
protest inifrån där människan finns)

Men inte längre människa!

Jag kämpar mot en sjukdom
men de vettlöst välvilliga
har tappat bort mitt namn
för en diagnos
(de här fyra raderna är jättebra - visar hur det kan vara för alla
med någon slags diagnos ... cancer, stroke, adhd, asperger,
manodepressiv osv....)

och hur kan jag slåss
mot alla dessa snyftare
cancern tar kraft nog

om de ville att jag skulle leva
läte de bli att balsamera mig
som vore jag redan död



Ta hit blommorna nu!

(bra avslut med de fyra sista raderna samt
mellanrummet till uppropet.... )
2007-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Björn Donobauer
Björn Donobauer