På grusvägen, i
skogen,
där vi stannade
till och du
tog av mig mina
kläder
och därefter min
hud.

I gläntan där vi
delade
något större
än våra pulserande
tonårskroppar
kunde förstå och
lusten blev
så stor att våra
hjärtan nästan
sprängdes

Där luktar gräset
fortfarande
sensommarregn
och marken är
fortfarande
märkligt brunröd
som av
rost eller torkat
blod från de hjärtan
som krossades
den natten

Natten då
norrskenets
färger aldrig verkade
ta slut
Natten då oskulder
togs
och hjärtan blev kvar
i gruset.

Jag vet
för idag var
jag där, igen
och letade
efter min
barndom.