solstickan brinner upp
mina fingrar svider svårt
min blick förtrollad av elden
stickan jag håller hårt

den slocknar och dör i min hand
när bränslet dött ut
kvar blott dess rök
och minnet av dess bråda slut

så är väl ock livet
om du tänker efter litegrand
något vackert upptar dina tankar
slutligen bränner du din hand

En kort stund av tillfällig lycka
ett leende från själens rum
något att minnas i mörkret
i ensamheten där du sitter stum

men vad vore vi dock
om solstickan icket brann
vi vore blott små skuggor
utan mening, lust eller varann

Vi hade då inget hopp
ingen tro och ingen lycka
så lite smärta i en hand
kan vi utstå vill jag tycka

Njut av värmen
njut av livet
sluta upp att gnälla
och ta allt gott förgivet

solen den går ner
det gör den varje dag
lyckan kommer och den går
det förstår nu även jag

det handlar om att se den
när den tittar snabbt förbi
så håll ögonen öppna
eller i mörkret du förbli

tänd du din egen sticka
låt den brinna varm
bränn ock dina händer
utan att kännar harm

våga prova dina vingar
flyg på hjärtats röst
njut av sommarregnet
snart blir det ju kallt och höst

i varje mörker finns ett ljus
om du bara försöker se
sen kanske du missar ibland
men, vad gör väl de´

solstickan brinner upp
men det är intet slut
hoppet brinner mycket längre
det tar aldrig någonsin slut