I en stad någonstans i Sverige levde en familj. De var till synes som alla andra familjer. Men någonting var inte som det skulle. Pappan i familjen som var en väldigt dominerande person styrde med järnhand, kanske inte så mycket fysiskt men desto mer psykiskt. Det sätt som han manipulerade familjen på var genom att hela tiden spela på känslor. Detta gjorde att de övriga familjemedlemmarna, en mamma och två barn alltid var livrädda för att göra fel. Den yngste sonens ångest tog sig uttryck genom att han fick svårt att hålla blåsan. Det var regelbundet som barnen hörde föräldrarna gräla genom väggen till sovrummet. Efter många, många år av förtryck tog sig mamman äntligen mod att begära skilsmässa. Tiden direkt efter separationen var som en tid av frihet. Men pappan som fortfarande bodde i samma stad försökte att fortsätta styra och ställa. Då han märkte att det inte fungerade flyttade han. Nu blev det istället så att barnen var tvungna att åka buss för att hälsa på sin far. Något som de gjorde var annan var tredje helg. Under de sex år som detta pågick passade pappan på att hitta en ny kvinna att leva tillsammans med. Mamman däremot hade fullt schå att sköta familjen. Den nya kvinnan blev gravid två gånger. Den sista graviditeten upptäckte hon under tiden som de separerade. För att hämnas så vägrade pappan att skriva på faderskapet vilket slog tillbaka genom att han inte fick någon del i vårdnaden om parets två barn. Återigen flydde han fältet och flyttade denna gång väldigt långt bort. Detta ledde till att barnen från det första förhållandet som nu båda var myndiga inte besökte honom speciellt ofta. Men var gång de gjorde det försökte han alltid påtvinga dem hans snedvridna moral. Den yngre av de två bröderna började att avsky sin far allt mer vad tiden gick medan den äldre inte var så motståndskraftig. Då kontakten mellan de fyra bröderna var god smittade de äldres åsikter av sig till de två yngsta. De började förstå innebörden av deras fars handlande. Fadern som började inse detta flyttade tillbaka till samma stad som han flytt från sist. Detta för att ta en mera aktiv del i barnens uppfostran. Barnen som inte var beredda att låta någon som de knappt känner tränga sig på och bestämma slog bakut. Så småningom ledde faderns agerande till att de yngsta barnen inte ville träffa honom. Den yngre av de äldsta barnen sa upp bekantskapen för att äntligen slippa oroa sig över någon som han inte älskade. Den äldste brodern som var för svag att släppa taget fick nu dra hela lasset men försökte hela tiden intala sig själv att han inte brydde sig. De fyra bröderna hade en väldigt stark gemenskap och träffades regelbundet för att fira varandras födelsedagar och andra högtidsdagar. Alla delade de samma beklämdhet, att ha en far som de inte ville kännas vid. En sådan situation skapade naturligtvis bekymmer. För vad skall de säga när deras barn frågar var farfar är. Kanske hoppas de att det bekymret är vara borta då.