Tiden läker inte
såren
såsom jag hoppades
den skulle.

Jag
behöver dig
inatt, mina tankar
kryper längs
väggarna som skrämda
skuggor
och jag är så
rädd att
de ska få tag i
mig.
Börja snurra.
Förvirra och vrida
till.

Jag behöver dig
nu
älskling.

Jag visste inte hur
mycket du
betyder för mig
förrän
du såg hur skrämmande
oäkta jag kan
vara. Falsk.
En lögn mjukt
vilande
på tungan.

Den som bara väntar
på att
snärta ut och
fånga flugan. Snabbt.
Osynlig.
Förödande.

Det svider så
väldigt,
när jag skrapar
ansiktet i
marken, river upp
såren,
fyller dem med
grus.

Håll om mig
inatt.

Förlåt mig
för alla märken
på min
hud.
Förlåt mig
för det jag aldrig
var, det jag aldrig
blev.
Förlåt mig
för att jag inte
är perfekt, som du

Du måste stanna kvar
inatt, skrämma bort
tankarna. Skydda
mig, få mig
att känna.
Liv. Ge mig
något äkta, något
jag aldrig haft.

Ge mig något
som känns.