Katastrofer passerar min väg

min bil jag aldrig kunde köra

hackar sig fram längs ett lands väg

ett land som inte passar likt handsken till min hand

Du är en svart katt korsande springande

rusande ödsligt susande över min väg

Du är korpen som vilar vilar vilar vid min gravs huvud

och du glömmer alltid alltid att det är inte hur du börjar som räknas

det är hur du slutar

och var mig ärlig nu

Kommer du verkligen att vara här

när Jag väl slutar