Suzanne går längs havet
klädd i en sarong av alger
över den nakna kroppen
som du genom sekler
så hett åtrått

från hennes hår
sprids en doft av thé och apelsin

hon vandrar över citrusnät
som samlats upp av en armé
från en främmande nation,
folk tror hon är galen
det är just därför du kommit.

Du trodde du mist synen
intill denna stund, då Suzanne
snuddar vid din handled och leder dig
för att möta havets hjältar

hon rör vid din själ
bland bakgårdar och blomsterängar
och fångar in din våglängd
just när du tänkt vända om

ni är hjältarna som färdas
på drivved längs kuster
och fast du vill, så kan du inte stanna
för morgondagens barn kallar till försakelsen altare
och du lämnar henne ensam i sitt trätorn vid hamnen
med en drunkad mans blick.