Jag känner en man, som inte är min.



Det är en farlig man - för mig

för han är en krigare

             och ett barn,

och jag är inte

hans.



Hans fötter

leder honom runt i cirklar,

men han har de vackraste händer

jag någonsin sett

över strängar


för mig.



Jag kommer på honom

se på mig

med sina hungriga vargögon,

och han hinner inte alltid

dölja

att han vill ha

och

att han älskar

på det sätt han kan.



Ruvandes i sitt hörn

med spetsade öron

lyssnar han till allt som sägs

i jakt på


Sveket


han vet måste finnas där

någonstans. Om man lyssnar tillräckligt noga.



Det är en man som aldrig talar med någon

men jag vet,

kan se tydligt och klart, det lilla barnet,


instängt,


som hatar och förbannar,

gråter

hopkurad mot kylan

i den inre värld han skapat till sig



själv.



~



Darling,

är du stolt över att lita till

ingen alls,

måste din enda trygghet vara vetskapen

att heller ingen

kan lita på dig.




Sorg;

det fanns värnlösa stunder

då våra själar nuddade vid varann.

En tunnel av ljus mellan oss

där ingen annan

fanns.

En kvardröjande värme, en ömhet

sedan 

          denna kyla

                             - igen


ditt straff för båda, att inte vara din

men ändå

låta dig låtsas.




Men darling, älskling, för att bli räddad

måste man

en enda gång släppa taget , låta sig falla

våga lita

på att det finns någon som fångar upp...




~



Jag känner en man, som inte är min.


Han har lånat en sak av mig

och när han lämnar det åter


kommer jag




försvinna.