Det händer
att du vill dröja kvar
inom kvadratmeter

i känslan
av skärva

fast du är mer hel
än de flesta av oss

så se dig genom mina ögon
där du alltid kommer att vara
den virvlande vindfjärilen
omåttligt beundrad av omgivningen
för sin friska fläkt

aldrig kan jag helt förstå
varför du svepte mig med
i vingdans mellan skönaste kronblad 

för de talar om maskrosor på asfalt
men du är en skär daggfrisk ros
sprungen ur sargad gatsten

en oförklarlig regnbåge
från den lilla solstrimman
mot stadens trasiga molnkulisser

i det hemland
där du gjorde ett världsspråk
till andra modersmål
ständigt öppen mot globen
med skratt glittrande över oceaner

och jag tror

att du en dag  
kommer att flyga vingar
bärande tusentals
över landsgränser

så som bara du bär ditt unika namn