Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hade jag vetat hur många broar som fanns, hade jag nog råkat bränna dem alla ändå

att bränna broar låter så klyschigt
och vi bor ju trots allt på samma sida älven
kanske borde det snarare heta
att jag missade bussen
eller att bussen missade
mig


jag samlar hemligheter i fickorna
och ibland åker jag fortfarande till ditt hus
rasslar lite i löven
på det stora trädet utanför ditt fönster

och om nätterna ibland
skriver jag dikter på okända språk
i gruset utanför erat garage


lite som när jag var på Gröna Lund som liten
10 åkbiljetter och alla tog slut direkt
för jag lärde mig aldrig det där med att spara
förbrukade alltid alla skratten
eller blandade bort lyckan
så att allt blev brunt och lerigt


ditt täcke var alltid varmt och luktade som du
jag brukade krypa in där och låtsas
att jag låg i ditt hjärta
ibland gick jag omkring där inne och vattnade blommorna
ibland spelade jag banjo
och du förstod inte varför
men hela dagarna
nynnade du melodier

Friday I\'m in love
och introt
till Polisskolan 1


jag missade bussen
eller bussen missade mig
jag minns inte i vilken ände det började
vet inte vem som gav upp först
men jag minns den där våren
och jag kan inte ens röra vid dig idag
men jag kommer alltid spara i min ficka

att du

var den sista
som släppte min hand

precis som du alltid lovat




jag brukade gå och lägga mig tidigt
du satt uppe några timmar till
jag tjuvkikade på dig när du trodde att jag sov
samlade bilder som jag gömde under mattan
och när du lade dig för att sova
lade du dig alltid så nära att jag nästan inte kunde andas
och det var nog då jag älskade dig som mest
you take my breath away brukade vi skämta
och somna i varandra





nu är det höstmörkt utanför glasrutorna
och du ligger och sover nån annanstans




Fri vers av Talema
Läst 533 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-07-30 02:56



Bookmark and Share


  Labra lege
Hur bra som hellst! Gillar den jättemycket. :)
2007-07-31

  Micael Axelsson
Språket flyter som älven mjukt, och jag kände snabbt att jag förlorade mig till dess porlande, när jag flöt med in i rytmen av ord och målande känslor. Det är den varmt personliga präglingen som gör dikten självpresenterad, och så underbart lättmottaglig, med alla sina ljuvliga stycken o formuleringar. När man når slutet ryser man till av stinget som känns in i hjärtat, men lindras av den värme som bevarat allt detta...
2007-07-30
  > Nästa text
< Föregående

Talema
Talema