Jag är vilse
i metaforernas skog
sätter
mig trött
i dess sötblöta mossa

Ord är blad
växande och vissna
levande och döda
och
jag försöker förgäves
att sammanfoga dem igen

När jag byggt mig en
oansenlig buske
spretig och vass
kan jag inte
låta bli att undra

varför valde jag
att förblöda
just här?