Jag formar min mun, till en blåsning.

 Den lätta vinden lyfter upp dig.

Bär med dig.

Till den plats du hör hemma.

Där jag inte ser dig.

Där jag inte hör dig.

Där jag inte känner dig.

Så nästa gång jag vänder mig om.

Finns där bara luft.

Ett tomrum,

som gör att jag kan gå framåt.