- Hör du den,
tystnaden? Världen
dör inatt.


Din mage vilade
lätt
emot min
svank och dina
läppar
pratade mjukt mot
min axel.

Hjärtslagen kom
allt mer
sällan.

Jag fingrade på
den tunna
hinnan
som omgav
oss.

Kärlekssfären.


- Du är trygg
hos mig

- (Jag vet)


Utanför regnade världen
bort. Dropparna
slog som
korpar mot
fönstret, svarta och
stora.
Syndafloden var
nära nu, vi
kände den med
varje
andetag.


- Du vet, dagarna
kommer alltid
att
försvinna under
oss, tiden
rinna iväg och
minnen blekna. Det
enda eviga
nu, är
kärleken.
Så andas med
mig, älskling!
Stjäl
ett ögonblick som
består.

Bli
odödlig med
mig.


Jag tog din
tunga
i min mun, svalde
dina ord.
Och medan änglarna
dränkte
världen i tårar blev jag
din lunga och
du mitt
hjärta.

Hinnan
runt oss tjocknade
och blev vår
hud.

Våra sammanväxta
kroppar bildade
ett eko i
kärlekens rymd.
En utstansad
vacker geometrisk
form i
evigheten.



- Nu älskling, får
floden komma