Utanför vår dörr står natten med sin tunga slöja slängd

över sitt beniga månansikte

Släkten här inne är samlad

Han väntar väntar avvaktar signalen för vår styrka

att klara av mörkret vilket hans slöja innebär

Någon tänder ett ljus

fotografiet av en man lyses upp

vi är alla samlade

och natten kastar sin tunga slöja över oss

vi är samlade

Det är okej nu