tick

    tack

tick

      tack


klockan drar sig mot fyra

hemgång
bortgång

tick

     tack

tick

       tack

med visaren sakteliga framåtanda
grånar mitt hår
mina rynkor frodas
mitt skelett murknar upp
och tiden står så helt stilla

idag
gårdag
morgondag

stjärnorna bryr sig inte
om mina fagra sekunder i ljuset
månen tar inte hänsyn
till min längtan efter framgång
solen smeker mig inte
för att hjälpa mitt sökande
efter tid
som inte finns
tid
som aldrig räcker till

tick

    tack

tick

    tack

tick

så sluts ögonen
de massiva mörkret slukar
sväljer ljuset
och rymden blir ett
enda stort mörker

och att jag fanns
eller finns
spelar ingen roll
mina grå hår
mina rynkor
min stress

saknar betydelse


Tick
   tack
tick
 tack

ändå är jag fast besluten om att tro
att jag är universums underverk
men jag finns knappt

i denna tidsrymd