Sitter i långsamheten
öster om stan 
en het kväll
som dansar dallrande
ovanför augustifuktiga löv
de har nästan mist greppet
om sommaren

Sitter i långsamheten
jag vet inte riktigt varför
kanske
är det i tankarna
på hennes vita svala kjol
som gav mig skugga
och solen
en lysande estrad

Kanske söker jag en dikt
som ingen någonsin har hört
för att bli dess mästare
eller slav

Kanske tänker jag
på min själ
utan fotavtryck
men med underliga spår
som svansen av ärr
och förluster
ritar i sanden

Jag har aldrig slagits
av tanken att göra
mitt bokslut själv
aldrig varit i närheten
av rakblad och djupa vatten
jag blev aldrig så stark

Depressioner
avnjuter jag
i små portioner
på nåt sätt
fläckvis
svåra att upptäcka

Jag valde inte
mitt sätt att förlora
eller att vinna
men
jag valde
att vila i skuggan
av din kjol
som ger dina höfter
sådant
berättigande och kraft
och jag blev vald

Sitter i långsamheten
kanske efter dan
här
Öster om stan
och
troligtvis i minnet
av solens dans
mellan dina knän