Dagar vandrar fram längs en väg av betong och sand

drömmar brister vid varje ljuslykta och varje steg som nuddar månen

trodde aldrig att jag kunde trampa på månen så många gånger

Men nu står jag här

drömlös

de alla brast

brast i en hand

föll ihop

till en hög av sand

på min mark

av betong och sand

och ingen finns här

att hålla min hand

jag är ensam