Hon talar med stenar,
inte de runda slipade som
smickrar och glänser,
utan till de grå kantiga
de undansparkade som
ratats av förbipasserande

till de som legat längs ifrån havet
och skådat perspektivens
eviga cirkel vid horisontens rand.

och hon plockar dem aldrig
för hon vet att de andas med friheten.