hmm, bara ner klottrat, en skiss.
Någonstans mellan sömnlöshet och Snooze knappen.
Lakanet omfamnar mig, Men greppet om mig börjar släppa, Mina fötter poleras stilla mot jorden /Mitt namn är 'CENSUR', jag föddes, inte. Jag öppnar mina händer och slår, släpp ut mig härifrån släpp ut mig härifrån släpp ut mig härifrån! Skriken ekar mellan hörnen och stutsar tillbaka Trycker på
Fri vers
av
Sofiapoema
Läst 387 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2007-08-15 22:47
|
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |