På tvn slänger flickorna ut sina menstrosor genom fönstret och viftar med sina tunna korta kjolar och blinkar förföriskt med sina sexuella ögonfransar och plutar med sina skära munnar som sitter fast på vackra ansikten utan finnar eller andra skavanker och dom spatserar på lätta slanka o-svällda ben fram genom gatorna i höga smala klackar och spiraltampongen som skyddar så bra känns inte alls och bindan med doft luktar så svagt att bara hundarna vänder sig om men oj vad fräscht det är och dom klistrar inte alls fast sej i skinkorna sådär obehagligt och det ljusblåa eller ljusrosa mensblodet stannar där det ska för nu nu får vi vingar
Men jag jag flyger inte en centimeter för jag är osminkad halvfet och ful i mjukisar och pyjamas med glasögon och billighets-tampong utan spiraler eller dofter för jag luktar mens och har vingar som knarrar när man går och svälld mage som inte vill göra annat än bryta ned alla beståndsdelar i en saftig chokladkaka eller kanske en hel påse lösgodis som jag handlat i smyg för aja baja sånt får man inte äta så ned under filten i soffan gömd för alla nyfikna blickar tuggar jag och sväljer svettig av min andedräkt det blir så varmt jag måste sticka upp huvudet en liten bit och blotta min synd för hela världen (låste jag verkligen dörren?) och hela världen stirrar tillbaks genom tvrutan där alla lyckliga mensmänniskor undrar
vad fan håller hon på med?!