Jagar mig själv runt huset runt runt runt i mina egna spår som nästan hinner i kapp mig vid växthuset då det plötsligt börjar pipa oroväckande i lungorna smaka blod i munnen svartna för ögonen så jag vecklar ihop knäna och rullar mig fram istället rull rull rull kryper och gräver leker att jag är en sork som gör tunnlar åt hundarna att krypa fram och tillbaka i och djupt där nere i allt det vita hittar jag sommarens bortglömda fotboll och den rullar nästan ganska bra ovanpå skarsnön så jag jagar den iförd blommiga gummistövlar hoppar och snubblar gastar och vrålar när jag slänger mig över den för att sedan bara rulla ihop mig bredvid och låtsas att jag också är en boll så den inte ska bli rädd sedan ligger vi där bollen och jag och tittar upp i himlen som faller ned i små bitar över oss gapar stort och fint sväljer all snön som landar på tungan leker att jag är strandsatt och börjar äta all snö i min närhet utom den gula passar även på att gnaga av mig alla naglarna och grillar dom över det kvarglömda värmeljuset i snöljuslyktan bredvid och det knastrar så trevligt mellan tänderna när jag äter min strandsatta lunch och till efterrätt serveras isglass med garnludd som killar lagom i halsen suger en stund på den andra vanten när den första tagit slut och börjar så smått känna att min inre nervkramp släpper taget och att jag snart nog blir normal igen...