Fråga mig inte varför

Solen går upp

Jag har inte svaret

Den gör det bara

I det självklara valet

Där poesin stiger upp ur myllan

Växer sig stor och stark

Lovar grönska och fruktbar mark

Omsluter himmelriket inom mig

En astralprojektionsfärd

Genom natthimlen bär

När du kallar

Genom tidseoner jag far

Bevittnar underbara syner

En sagorvärld förgyller

Du den enda i ditt slag

En önskan

Att få skriva för livets skull

Dina ord är essensen

Livets sötma

En hyllning ett kärleksfrö

För livets uppkomst och varande

Blir kvinnan och Gudinnan

I Issacs poesi djupt bevarande

Din hjärtas känslighet visar mig vägen

Det som varit gömt blir nu så uppenbart

Himmelens kärlek skådar ljuset

Puppan kläcks ut i sång över jorden

Blir till kosmisk skönhets kraft

Lovsjunger himmelens prakt

Och de magiska orden