GENVÄGEN GENOM SKOGEN


Jag minns när vi gick genom den täta skogen
Man tänkte att vilken tur att man finns på jorden
Gläntan som fanns där lystes upp av solen
Vi hade ett nedfallet träd som den där stolen

Den tysthet som man minns var bara fridens sus
Livet var bara i sitt sköte, det fanns inget hjärta i grus
De flesta pretantioner var inte så stora man gladdes över
det mesta
Nu finns det ångest för allt, ja för de allra flesta

Kan man någonsin förstår att livet var en dröm
Nu när livet har kommit ifatt vill man ha mycket beröm
För den egna identiteten är mycket viktig, viktigare än
livet självt
Man borde beakta och man borde vara glad över sin
andra hälft

Genvägen genom skogen finns fortfarande kvar
Mitt hjärta fylls av värme, så mycket detta bar
Man hoppas att det lilla barnet finns ännu när
detta är beskrivet
För alla har sina vägar och genvägar i det här livet


Mr Grapenskog