jag stannar kvar hos slagen
accepterar hatet
och lever med kraven

jag stannar alltid hos ångesten
den vägleder mig
förbi glädjen
den vet vad som är bäst för mig

när jag var liten
var jag lycklig
när jag var liten
var jag smidig
när jag var liten...

idag är jag 22
och umgås med ångesten
jag älskar att allt är svårt
jag sitter och bollar med kompisen
mina fysiska vänner
har vi effektivt skrämt bort
vi är en kräsen liten grupp
på två

men ångesten och jag
(Skål!)
ska till ett annat land
där har han lovat på hedersord
att skratta...