Stilla skrattar jag för mig själv
i detta mörka rum med lysten musik
som talar till mig med toner av fröjd

med lärdomen i hand
och tårar som gömmer sig
känner jag att tiden var mig mot

då mina tankspridda ord och handlingar
bär denna skuld för min förlust
då jag trillade över kanten

som talat är det kul att leka med elden
så länge man inte bränner sig
för då tar det goda slut så fort och bara smärta återstår

men visst skulle jag aldrig ångra det
aldrig, bara de ting jag gjorde fel
som jag nu ser klart

så vad kan jag göra annat än önska dig lycka
och skratta, skratta åt detta
det jag ställt till med utan att någon vet

inte ens du, bara jag
en inre strid som plågat mig länge
om herraväldet över mina känslor

om än slaget vans av de goda
var kriget förlorat då tiden tog slut
vad kan jag göra annat än skratta

så denna stund i min mörka sal tänder jag ett ljus
och skrattar åt mig själv medans en tår vågar sig fram
som skyndar sakta ner för min kind för att sedan kysser marken

ljuset fladdrar och tankarna lika så
mest kring dig som jag nog aldrig kommer få
då morgonsolen glittrar i min ögonvrå