Min klänning ligger kvar någonstans
ensam och klädd i frost.
Kanske har någon plockat upp den
tagit hem den till sig
gjort den till sin egen klänning
Men den blir aldrig av med lukten
doften från dig
stanken från mig
lukten av oss

frostiga röda vinglas och en stelfrusen klänning
var det enda som fanns kvar
på platsen där det förbjudna tagit rum
en februarinatt på åkern

Har någon hittat dig, min gamle vän?
har du tinats upp nu
eller ligger du riven i trasor efter fåglarnas kvällskalas

med smutsiga naglar tar vi fram nya vinglas
skålar återigen
och lämnar värmen för ännu en natt i harmoni