Jag ville aldrig vara den bevingade
som stal dina fotspår.

Ett inbränt minnessigill,
om hur eldstäderna brann
en förunderlig eld i regnbågens kulörer

som om det vore ett prisma av bortglömt ljus
över tider som löpt,
likt postiljonens skrämda hästar
över vårvinterisen

och mitt emellan nord och syd
föll en bergskristall mot markens frost

det var där du lät tonerna
falla ned över dina axlar
och sedan valde väg.