I en kedja av silver låg det så stilla,
väntade på någons uppmärksamhet
Var det ditt, kanske mitt som blänkte på marken
Svara på det den som vet...

Ett stort snidat hjärta med pärlor av strass,
som trottoaren bar upp ett par tum
Såg på det länge men lät det ligga kvar
där i kvällningen varm och ljum

Jag bär det i minnet, det gnistrar så ljuvt
En prövning i sanning och rätt
Gåvor från himlen kan falla som manna
Att inte bli frestad är långtifrån lätt

Så håll hårt i de kedjor som hjärtan bär
Förvara dem helst i askar med lock
Skydda dem också från farliga vägar
För vilket hjärta kan utstå en krock...