Jag vill bara att livet ska stanna upp dra ett djupt andetag och aldrig andas ut precis här och nu ska allt stanna för jag är rädd för imorgon där jag sitter uppflugen på en halvmålad byrå medan solen tränger igenom de ofantligt skitiga rutorna som ingen någonsin brytt sig om och inte jag heller för jag har tankarna någon annanstans och kräkreflexen kämpar för att åter fungera för magkänslan mår illa men förgåves då allt gör ont och ibland regnar det fast solen skiner och i mej är det istid fast det fortfarande är turistsäsong och Ane Brun hummar på en av dina sånger och mina ögon regnar ned på pinnstolen som dom söta små tanterna lämnat kvar och inte ens hunden vill tugga ben mer för nu smakar mamma salt och hennes söta lilla propellersvans får mej inte att le för nu gör det hemskt ont så ont att inte ens barbamamma som står där skamfilad i ett hörn penetrerad med en kvast som hon är kan laga mitt skal och den nya toaletten är bara kall och tom där den stirrar på mej och mina mascara-ränder där jag står på knä och marknadsstrumporna med får på blundar åt verkligheten och jag är helt övertygad om att lättaste vägen här ifrån går genom pulsådern så med fingrarna djupt ned i halsen står jag och skriker
kom igen då för fan!