Jag stannade utan för din dörr.
skulle jag våga ringa på?

men precis innan jag bestämde mig så öppnade du med ett leende från öra till öra.
Jag trodde aldrig man kunde bli så glad övet att se mig.

jag gick in utan att säga någon och ignorerade dina ord.
jag ville bara in för att få känna din doft i din säg.

Du stod fortfarande vid dörren med ett småfånigt leende och såg helt ovetande ut. Du är ju så söt när du inte vet vad som händer eller kommer hända.

Du gick med stora osmidiga steg mot mig.
kan det begäras mer av dig?

du stannade tre meter från sängen och frågade med skratt i tonen vad fan jag höll på med i sängen.

skulle jag våga svara att jag saknade din doft så mycket så jag vet inte vad jag ska säga.
\'\'jag är bara jättetrött\'\' slank det ut ur mig. var det det bästa jag kune komma på?

Du började skratta, jag småflinade.
\'\'får jag krama dig?\'\'

jag satt mig upp och kollade rakt in i dina djupt blåa ögon med en blandning av rädsla för framtiden och sorg fråndet förflutna.
\'\'Kom och sätt dig vid mig\'\'

Du satt dig brevid och tog min hand. Jag slet direkt tillbaka den och blev tomatröd i ansiktet och for upp mot dörren.

\'\'Vart ska du?\'\'
\'\'jag vill vara hos dig, föralltid.\'\'

Dina ögon glänste upp som en ängel från sjunde himmelen.
\'\'Du får stanna.\'\'

Jag visste inte om jag skulle stanna eller gå, men jag visste att jag var tvungen att välja något av det.

Jag log mot dig och satte mig på golvet framför dig.
vad är det för fel på dig? vad är det om är så perfekt fel med dig?

jag visste varken ut eller in.
\'\'Jag älskar dig\'\'

All luft runt omkring slutade andas, tiden stog totaltill, med mina fötter stadigt på jorden som snurrade fortare än vanligt. Ditt ansiktsuttryck var som om du sätt ett spöke.
\'\'och jag älskar dig\'\'