Efter igår, det jag drömt om men inte velat ha slagit in, var det verkligen som om hela min värld vänts uppochner. Jag har aldrig känt som jag gör nu eller som jag kände då för dig. Du fick allt att se så lätt upp, som dom säger en dans på rosor men när jag skulle prova fanns bara taggarna kvar.

Jag gav dig aldrig min värld eller stolthet. Men jag gav dig mitt hjärta och mina tankar. Vart gjorde du av dom? La du det på hyllan brevid din säng eller kanske slängde du ner dom i lådan på ditt skrivbord bland gamla foton och pennvässarskräp?

om jag ber riktikgt snällt kan jag få tillbaka både hjärta och hopp? Tankarna kan du spara, dom kanske påminner dig om någonting så fint som en ros ute på en äng täckt med tistlar?

En vacker dag ska jag frysa in dig i min frys, där jag kan slänga andras hjärtan på dig