Min vrede ligger latent.
Trodde den var borta.
Ett litet brev kom och jag gick igång.

En gräns är borta.
Mitt inre är i kaos.
Jag vrider mina händer.
Jag skriker ut en bön.

Vad händer med mig?
Du blir inte galen!
Det är inte ditt fel.
Sa terapeuten.

Men varför denna smärta.
Jag tvingar mig att leva vidare.
Så enkelt att fly.
Bli en av de andra igen.

Dimman som sänkte sig i mig gav mig ro.
Men jag har redan försökt det.
Jag vägrar gå tillbaka.

Vill ha tillbaka det han tog.
Vill ha tillbaka min kropp.
Vill vara hel och ren.

Smutsig jag blev.
Går det att tvätta bort det med klorin???

Vill bara bli jag igen. Den jag aldrig fick bli.
Finns det hopp för mig också?