jag letar sorgset vidarei återvändsgrändersom jag alltid gjortjag vet inget annatkartan jag hade en gångligger uppgiven och trötti mina händersolen blekte denoch regnet gjorde den suddigmin sorg färgade den blåjag letar vidareefter ännu en besvikelseunder himmelens slöjorsom hänger tungt över mina axlarunder Vintergatan och alla nattens stjärnorjag känner när de falleri mitt hjärtaoch jag önskar så innerligtatt jag fann digtillslut