solen börjar sin vandring

över ångande hustak

och vi går sakta hemåt genom stan,


du och jag


husfasaderna börjar sakta hämta andan

efter ett brinnande inferno

och värmens mantel lättar,

lättflyktig som ett moln


dina fingrar flätar sig kring mina

likt tång vid strandens kant

och luften hänger tung av känslor


en blandning av dofter och en rytm

ljuder unisont i våra ådror,

i en takt som vibrerar från dina läppar


när du ler 


så drunknar solen i dina ögon

tillslut

och lämnar ett skimmer


som känns i hjärtat