sommarminnen
solen börjar sin vandring
över ångande hustak
och vi går sakta hemåt genom stan,
du och jag
husfasaderna börjar sakta hämta andan
efter ett brinnande inferno
och värmens mantel lättar,
lättflyktig som ett moln
dina fingrar flätar sig kring mina
likt tång vid strandens kant
och luften hänger tung av känslor
en blandning av dofter och en rytm
ljuder unisont i våra ådror,
i en takt som vibrerar från dina läppar
när du ler
så drunknar solen i dina ögon
tillslut
och lämnar ett skimmer
som känns i hjärtat