I mörkret när ni soverpå en tyst frekvensvibrerar mina drömmarså starkt att skalven kännsi hjärtat som ett ekoav minnen utan ro,de som vandrar gamla vägaroch söker något att troI solskenet när ni skrattarbakom en hemlig gränsrasar mitt slott av stolthetså häftigt att luften brännsoch ögonen svider av dammetsom skapar en smutsig muroch döljer ett hjärta som glöder för evigt fångad i sin bur