Drottning av snäckskal
Du plockar snäckskal ur ditt hjärta
tusenfalt
sköra och vackra
omslutande sin skönhetsglans
sin inre pärla
själens fragment repar
i personlighetens skepnad
det skär när snäckskal brister
cellminnen bryter fram
som en flod om våren
rusar fram avtäcker såren
som snäckan gömt
blir kvar på stranden
själens skönhet
väcker vördnad
när hjärtat brister
ut ett ja till livet
sprungen ur källan
blir till den klaraste skällan
som ekar genom vinden
snäckskalen sköra
med sin skönhet bedövar
och med sin skarpa skärpa skådar
dit ögat inte når
instängd i musslan
men hjärtats ord
vågar mod
trots allt