regnet faller mot husen

och stan töms på folk


betongvattenfall

dränker rabatterna


de sista höstblommorna dör


en gråaktig dimma fyller

tomrummet på varje gata


tristessen kommer smygande

flyktig och luktlös


men om jag sluter mina ögon

känner jag solen stråla


då hör jag skratten runga

genom luften


och jag vet att det finns hopp

att hämta


inuti