Du kom in som av en slump i mitt liv
Plötsligt var du bara där.
Jag var så rädd men mest
överrumplad.

Du sa att jag var underbar.
Att jag var vacker.
Du gav mig gåvor och vi gjorde resor.

Nu du reste ensam.
Utan mig.
Lämnade mig med min ångest
Då gick något sönder.

Du misstrodde mig.
Försökte kontrollera mig.
Vem sa det???sa du.
Vilka var där? Frågade du.
Ta inga råd av en massa sjuka människor,sa du.

Vem är sjuk och vem är frisk.
Kan du sätta stämpel på dem??
Jag kan det inte.

Mina väninnor är mina guldkorn.
Inte många men de finns.
Jag är rädd om det vackra.
Det unika.
I mig.
Och hos andra.

Jag går nu.
Jag lämnar dig.
Du lämnar spår i mig.
Men de bleknar.

Farväl