Det finns ingen saknad över orden
borta är alla spår
svärtan har runnit ut
bildat en pöl
eller kanske
bara jag inbillar mig
orden de djupa de ytliga
fastnaglade i tidens rand
inbitna i hjärtat
lämnat meningslösa spår
eftertraktade av egot
som väntar på nästa attack
De som får mig att rubba
min sinnesnärvaro min lugna vrå
blir ett Dantes inferno
helvetets fruktade skrå
borta är all flyktens dimridå
väntandes i tiden
naken bakom skam
trasig av orden
när du högg mig med
kommentarens eldgaffel
eller
kanske var det bara jag
som tolkade det så