De bara skrattade åt dina visor
och drog isär din gitarr
du var så ful i dina byxor
så jävla vek och bisarr

De slog dig tills du lipa
och spottade på din blåa hatt
ditt huvud dunkade länge
av deras ekande skratt

De skrek så att du hörde
och krossade dina ben
de såg till så att du blödde
ifrån varenda ven

Men du kommer aldrig slå tillbaka
du ger dig aldrig själv någon chans
så nu ligger du där på gatan
precis som att du inte fanns

Skyll dig själv att du ligger där
så jävla feg och klen
men du lät dig själv falla
du har aldrig stått på egna ben