Våren kom i mars och jag iaktog den
från mitt torn i söder,
såg solen väva in min siluett,
Jag blev ett leende verk till världen

Så som bara luften känns efter ett majregn
så lätt kändes mina skälvande knäskålar,
så lätt kändes min hand mot din kind
Jag målade inte längre i moll,
jag andades istället i dur

Koltrastvals med dig under gröna grenar,
ljusa nätter mellan tunna lakan
Vi glömmer våra djupa spår i snön från vintern,
sår nya frön bland syrén och snår
Jag kysser dig om natten,
där du ligger oberörd av nattens villebråd

Och jag vill inte ens ana,
vad hösten bär med sig för onda avsikter