Han var ett ensamt litet barn
som sov under nattens stjärnor
han skyddades av nattens slöja
han sov under himlens ansikte
Han var ett ensamt litet barn
ett av alla barn som någon hade glömt
han vandrade i nattens mörker
utan skor och utan strumpor
han var ett av de barn
som endast stjärnorna vakade över
men någon tog hans hand och sade
-mitt barn du ska ej väta dina kinder med tårar mer
du ska ej sova under bar himmel
jag ska ej glömma dig
jag ska ej lämna dig
nej aldrig ..aldrig ..aldrig